Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
tillskynda dem någon beskyddare? — Månne jag väl
vågar tro på de lugnande ord, som den
vördnadsvärde Presten, tillika med delta bref gaf mig? . . .
Ja, evige Fader! ... på din nåd, och på löftet af
ditt ords tjenare, vill jag bygga mitt hopp för de
värnlöse! . . . och oiii brottslingens böner, från
grafvens tröskel, kunna beveka menniskor, ska de
inte sakna tröst och deltagande.
Haraldson (vaknande).
Talar du med någon, son? . . . Hu! — det
valen gräslig dröm! . . . mig tycktes dagen var
kommen, och vi affördes till afrättsplatsen; men vid vår
framkomst dit, tyckte jag mig se mitt eget hufvud,
ohyggligt grinande, redan sitta uppspikadt på
sleg-let. Usch! . . .
Birger.
Stackars gubbe! ert minne har i fängelset blifvit
dunkelt. Inom få timmar, skall denna er dröm,
vara en ryslig sanning! —
Haraldson (springer förskräckt
upp).
Ah! . . . du har rätt! . . . jag hade glömt, att
jag med denna dag hunnit målet för min
sextio-åriga lefnad. Men är du säker Birger? . . .
Hoppas du då ingen förändring? . . .
Birger.
Tvifla inte min far! — ni vet att vår
nådansökan, för flera veckor sedan, afslagen återkommit; —
men hvarföre verkställigheten af vår dom, ända
tills i dag blifvit uppskjuten, är mig obekant. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
