Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Gabriella.
0, min bror! — Alla, till och med Arnman, ha
bedt för dig! . . .
Erika.
Ja, vi ha vakat och bedit, Birger. Mitt lif har
varit en läng bönesuck för dig! — Det var jag
som bringade dig i förderfvet! — det är derföre min
pligt att dra dig derutur. Jag bidrog ju till
brottet, då jag den olycksaliga aftonen, första gången,
inte lyssnade till dina böner, och med löftet om min
hand, räddade dig. Minnet af denna stund, har i
länga är hvilat tungt pä min själ. Jag trodde
mina krafter för svaga till det kall jag då skulle
ålägga mig; — och sedan — ville jag likväl offra allt,
och i denna stund mitt lif såsom försoning för dig
infor Gud. Tröstande englar hviskade ofta i mitt
betryckta bröst, att jag hunnit det mål jag
eftersträfvat, — att den ångerfulle, skonad från timlig
vanära, vunnit nåd inför Honom! —
Birger.
Ja, jag vet och känner, att jag vunnit denna nåd.
. . . Du var den goda engel, som ledde mig på
bättringens väg, och hvars förböner öppnade mig
den Eviges famn! — Hvad har väl derföre blifvit
din lott? . . . Ack! det jag för mig sjelf utstått,
har jag kunnat bära, — ty jag har lidit hvad
mina gerningar förtjena; . . . men den nesa, det
förakt jag bragt öfver ditt lif, — de tårar du för min
skull utgjutit, bränna som cldskol pä mitt hjerta.
Erika.
Låt inte mitt öde plåga dig! . . . Kanske skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
