Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Annika.
Jo, . . . det säges att Haraldsönerna, de
erke-spetsbofvarna, ännu lefva! . . .
Fru Arnman.•
Ah! . . . prata inga galenskaper! ... de blefvo
ju afrättade i går! . . .
Annika.
Ja, men fiskare Simons Lena, som nyss
hemkommit från Marstrand, påstår, att hon sett den unge
Haraldson lifslefvande i går aftons.
Fru Arnman.
Bara dumheter kära Annika! . . . När Arve for
hem i går, var ingen nåd ännu kommen, och om
den äfven anländt sednare, så förmådde den
minsan inte sätta lif i deras hufvudlösa lekamen.
■ Annika.
Men Satan har nog makt, att låta sådana
kanaljer ännu efter döden åstadkomma förderf och olycka!
Det förargar mig just, att någon ville begära nåd för
dem, som mördat säll1 Sven, och Lindgren, och
gamle Herrn till på köpet.
Fru Arnman.
Ja, deri kan du nog ha rätt, Annika! men
prata inte nu mera derom! — Har du varit uppe hos
den sjuka, med soppan? —
Annika.
Ack, kära fru! ... jag just våndas öfver att gå
dit upp. Hon ligger ackurat såsom ett lik i sängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
