Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
och den arma mamsellen går tröstlös och gråter.
Så Haraldsons dotter hon är, så skär det mig in i
själen att se hennes olycka. Men jag står väl och
glömmer jag, att gå dit upp med soppskålen.
(Hon gär. Amman återkommer i de hafligaste
glädjeyttringar.)
ELFTE SCEN.
FRU ARNMAN, ARNMAN.
Amman (omfamnande modren)-
Gläd er med mig, min mor!. . . jag är den
lyckligaste menniska på jorden! — — Nu skall ni inte
längre afsky henne! ... Nu skall ert eget hjerta
tvinga er, att älska henne! — och med moderlig
ömhet sluta henne i edra armar! . . . (Han
skyndar ut genom fonddörren.)
Fru Ariman (i högsta förundran)..
Arve! . . . barn! . . . hur är det fatt? . . . Gud
hjelpe oss! . . . Kärleken gör visst den arme
gossen tokig! . . .
(Askenberg utkommer prydd med glasögon,
hållande ett öppet bref i handen.)
TOLFTE SCEN.
FRU ARNMAN, ASKENBERG. •
Askenberg (i yttersta
sinnesrörelse).
Fru syster! . . . fru syster! Nådige Gud! lefva vi
då ännu i underverkens tidehvarf! . . .
(Han sjunker utmattad i en stol.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
