Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nr
Fru Arnman (läser ånyo).
Någon tid derefter, lät hon kalla mig till sin
dödssäng, dä hon anförtrodde mig alla de
omständigheter, jag nu i korthet berättat er; — dock mot
mitt uttryckliga löfte, att aldrig yppa hennes
hemlighet, om inga serskildta händelser, i följd af Guds
straff öfver Haraldsons olagliga lefverne, skulle
bringa vanära öfver hans hus. — Hon besvor mig, att
dä först, rädda hennes barn undan förföljelse och
smälek. Ty värr! har ett sädant förhållande nu
inträffat, och då jag, af de olycklige fångarne,
blifvit underrättad om er vistelseort, den jag inte förr
afvetat, skyndar jag att uppmana er, emot dottren
godtgöra hvad ni, kanske inte af eget förvållande
emot modren brutit. Hon är ert barn, Herr
Löjtnant, — dertill nu i en olycklig belägenhet; — jag
hoppas således, att allt vädjande till edra känslor,
är öfverflödigt. Inneslutande hennes verkliga
dopattest, har jag äran, med största högaktning, vara
er ödmjuke tjenare: Lars Magnus Schmidt."
Askenberg.
Ja! . . . ban har rätt! . . . hvarje uppmaning
är öfverflödig! . . . Hvad vore det väl, som jag ej
ville göra — ej ville våga, för detta harns
sällhet! . . . Ack, fru syster! skönare, än jag
någonsin vågade hoppas, ser jag himlen klarna, öfver
höstaftonen af mitt lif! . . .
(Fru Arnman står i djupa tankar. Arnman och
Gabriella inkomma.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
