- Project Runeberg -  Per Hasselberg 1850-1894. Minnesblad /
9

(1898) [MARC] Author: Richard Bergh With: Ernst Josephson, Karl Fritiof Valentin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselbergs lifsverk af Richard Bergh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<smalFot. Gen. st. lit. anst.</smal                                                 <bERNST JOSEPHSON.<bI brons i Nationalmuseum.
Fot. Gen. st. lit. anst.                                                

ERNST JOSEPHSON.
I brons i Nationalmuseum.


för att därmed beteckna den egenskap, såväl i fråga om formkomposition som
i fråga om själfva handtverket, hvilken han ansåg tyda på högsta sinne för
formskönhet. Michel Angelos konst bar allt igenom prägeln af denna formens »volupté».
Den talade högt ur alla hans verk — särskildt ur hans bildstoder — ur dess stora,
flytande linier, ur dess voluminösa formmassor, upptornade och afrundade som
åskmoln, ur dess stolta och pompösa poser, ur hela den breda och dock så knutna
stil, som Michel Angelo uppfunnit och hvars ideal var stoder så afrundade och slutna
kring sig själf, »att de kunde rullas utför berg utan att några bitar skulle slås af på
vägen». Hasselberg anförde gärna detta uttalande af Michel Angelo om idealet för
skulptur; med det kritiserade han detta förfärliga sprittande med armar och ben i
alla väderstreck, som är så utmärkande för vår tids skulptur — och så oplastiskt.

Liksom Hasselberg inom skulpturen hatade alla sådana »strålformade» figurer,
så afskydde han inom möbelindustrien alla onödigt utstående eller lösa sirater, hvilka
kunde förtaga det intryck af knuten fasthet och styrka hos ett föremål, som han ansåg
vara väsentligt för dess skönhet. Torrhet och kantighet var också ett ondt, som
borde undvikas; genom omväxling af raka och svängda linier kunde man ernå denna
»afrundning utan slapphet», som först gjorde ett föremåls form till en »volupté» för
ögat, liknande den man inom naturriket erfor inför den starka, friska människokroppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:08:09 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brphasselb/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free