Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke att förfölja honom; utgifterna svarade icke mot
inkomsterna, formen låg i lägervall, och för sin familjs skull
såg han sig 1792 tvungen att lemna jordbruket och
öfver-taga en post vid tullverket, hvilken, i händelse af hans
död, försäkrade enkan om pension. Den väntade
befordran uteblef likväl, och kring de vilda, romantiska
kusterna af Solway-Frith måste han nu höst och vår, i
köld och storm, jaga efter smugglare, hvarunder han
grundade den sjuklighet, som förde honom en förtidig död
till möte.
Franska revolutionen hade utbrustit och dess läror
funno en väldig anklang i Skottland, och kanske djupare
än någonstädes i Robert Burns’ beklämda bröst. Han
kunde icke motstå begäret att till National-Konventet
öfver-sända några metallkanoner jemte ett bref, hvilket blef
uppsnappadt af tjenstfärdiga spioner, och Burns fick sig
det vänliga rådet, att en tulltjensteman borde tiga och höra
och icke befatta sig med politik. Detta, jemte fattigdom
och störda ungdomsdrömmar, förlusten af hans mest
älskade barn, bräckte hans lifskraft och hans stolta mod
var förbi. Tid en badort på Solway kust sökte han
lindring i sina lidanden, men då han såg att allt var
för-gäfves, återvände han till Dumfries, der han fyra dagar
efter sim hemkomst dog den 21 Juli 1796, i en ålder af
87 år och 7 månader. ’’Ville man", säger M:r Lockhart,
"samla allt det som blifvit sagdt om Burns utaf män lika
honom sjelf af första ordningen, skulle det fylla volymer."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
