Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
RICHARD BERGH
krafter i jämvikt eller utan sådan, litt behag hos former
av detta geometriska slag är, att de vanligen äro lättare
att omspänna med blicken och att fatta rent intellektuellt.
Arkitektoniska former njutes från känslosynpunkt på
nyssnämnda elementära sätt, men för övrigt övervägande
förståndsmässigt. Vår inställning är därför en helt
annan, när vi njuta arkitektoniska och geometriska
former, än när vi njuta organiska. Den intimare
reproduktionsverksamheten måste i det förra fallet i viss mån
avkopplas — det vill säga behärskas av vår vilja. Vill
arkitekturen, såsom ofta är fallet, ge åskådaren mer
preciserade, mer intimt mänskliga känslostämningar än
de nyssnämnda elementära, måste den komplettera sitt
ursprungliga register och taga organiska former, till
exempel skulpturala naturbilder i sin tjänst, det vill säga
sådant som står vår natur närmare och tillåter ett
intimare inkännande. Men genast blir åskådarens
inställning en helt annan och mer komplicerad. Varje
konstnärligt verk, där konstens båda sidor på en gång skola
göra sig gällande, måste byggas med stor konstnärlig
taktkänsla, så att inte svårigheter skall kunna uppstå för
åskådaren att kunna njuta verket både
abstrakt-konstruk-tivt och samtidigt konkret-mänskligt. Konstverket måste
med andra ord ha en allt enande stil. Stil är också —
enligt en gammal god definition — en i alla sina
yttringar konsekvent sammanhängande avvikelse från
naturen i rent konstnärligt harmoniserande syfte. Men
svårigheten att kunna i ett och samma verk till fullo
försona två skilda konstnärliga utgångspunkter och två
olikartade inställningar skall förvisso alltid förbli det
hotande molnet vid den västerländska konstens horisont.
Det är av dessa skäl rätt förklarligt, att konsten har
benägenhet att kasta sig från den ena ensidigheten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
