Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILPROBLEMET I DEN MODERNA KONSTEN ’ 33
Detta är kort och gott vad vi nu uppleva i våra dagars
fria, abstrakt-ornamentala konst, en konst som märkligt
nog och till skillnad från tidigare perioders
ornamental-lconst alltjämt utföres i oljefärg, lera och gips —
naturalistmaterialen par préférence.
Västerlandet har tidigare haft ren ornamentalkonst,
som naturligen principiellt sett är lika berättigad som
naturalistkonsten. Och den förstods vid det tillfället
fullkomligt i Europa, fastän stilen i sina renaste former
hör österlandet till. Det var i sten-, brons- och
järnåldern. Och särskilt var det i nordiska länder
västerlandet utvecklade en ofta glänsande fantasi i denna
ensidigt ornamentala konststil. Men det var den gången
inte fråga om en fri och obunden konst utan om använd,
prydnadskonst, fäst till bestämda föremål och icke minst
till arkitekturen. Även den bysantinska medeltidskonsten
i Sydeuropa, i mycket påverkad av östern, närmade sig
den rent ornamentala stilen, här strängt bunden till
arkitekturen.
Men det kan i alla fall ej förnekas, att västerlandet
både tidigare och senare haft större och fullare konststilar
än de här nämnda primitiva. Det har ägt bildande konst,
där de bägge grundsidorna som ingenstädes eljest i
världen kunnat göra sig samtidigt och jämviktsfidlt gällande,
en konst på en gång organisk och matematiskt
arkitektonisk. Inställningsfrågan löstes liksom av sig själv.
Över arkitekturens rent matematiska och oorganiska
formvärld såsom fast grundplan och underlag reste sig
logiskt och successivt, utan några språng i den skapande
tanken, en annan, friare formvärld av rikare, mer levande
och organisk natur, men alltid arkitektoniskt, det vill
säga rytmiskt-matematiskt ordnad och inramad samt
erbjudande en mängd väl inpassade övergångsformer
3. — Bergh, Stilproblemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
