Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ladugården och grödan på marken — alt detta,
som förut synts henne så trivialt och intresselöst,
så omöjligt att ens tänka på eller bry sig om, alt
detta får plötsligt betydelse för henne, fyller
hennes själ med ett hittils oanadt intresse — altifrån
den stund, då hon första gången helt och fullt
kände, att hon till och med kunde älska snön, som
i flockar gled ned under träden. — Och hvarför?
Helt enkelt därför att hon själf börjat att
intensivt lefva med i lifvet, helt enkelt därför att hon
själf med alt hvad som fans i hennes natur af eld
och lifsenergi väckts ur fantasteriets skenlif och
med ett barns undrande blick i sina ögon
upptäckte, att helt nära henne, öfveralt, i hvarje det
minsta strå fans det, som var förmer än alla tomma
tankar och ovärkliga drömmar. Där fans lif!
Det fins ingen människa, hvilken förtjänar
detta namn, som ej någon gång i sitt lif erfarit
något liknande. Det kan hafva varit efter en svår
sjukdom. Det kan också hafva kommit som
hälsan efter en svår andlig kris. Säkert är att
Victoria Benedictsson hade erfarit det. Ty detta var
själfva det grundlag, hvarpå hennes stora allmänna
människo- och naturkärlek hvilade. Och det var
på detta grundlag som hela den diktning hvilat,
hvilken gjort det till sin uppgift och sin storhet
att skildra människor och människors lif.
Det är en stor skilnad på den enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>