Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den långa berättelse, som bär titeln „Järnvägen.“
Vi minnas denna utförda historia med sina
makalösa detaljer om de båda gamla, hvilka en hel
vinter gå i sin lilla stuga i skogen och grubbla
på den nya järnvägen. Det fins något af samma
grundtanke i denna historia som i den föregående.
Med säker konst och med en fantasi, som synes
kunna gissa sig till alt, har Juhani Aho berättat
denna historia, som är ett mästerstycke in i minsta
detalj. Matti har varit nere åt bygden. Han
har hört prosten tala om järnvägen. Han har ej
själf sett den. Men han vet att den kan ryka i
väg med gnistor och rök efter och omkring sig,
med de stora vagnarna, hvilka hvarken slå ihop
eller krossas, med detta rassel och dån, som om
jorden öppnade sig för att mottaga alt lefvande i
sitt innandöme. Detta har vändt upp och ner på
alla hans begrepp, och när han kommer hem, blir
detta ämne hans tankars föremål under hela den
långa vintern. Han kan inte tala om detta under.
Ty gumman vill inte tro honom, och så fort han
försöker tala därom, råka de båda gamla i gräl.
När han då inte kan tala mera, så tiger han. Hon
tiger också, till dess att våren kommer, fast hon
grubblar äfven hon. Tigande, surmulna, undvikande
hvarandra, gå de båda gamla och grubbla öfver
denna lifvets gåta, som icke ger dem någon ro,
och som i sömnen fyller deras drömmar med på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
