Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förf. till „Prästens dotter“, „Ensam“ och
„Prästens hustru“ har blifvit kallad för ofinsk. Man
skulle hafva svårt att förstå detta, om icke
alldeles analoga fall upplyst en om, att i vissa fall
allmänheten ej har så lätt att se skilnaden på sitt
eget och andras. Sådant händer äfven i Sverige
— i fall nu det kan vara någon tröst.
Det var en gång, berättar en författare, en
målare, hvilken redan med sin första tafla väckte
en mer än vanlig uppmärksamhet. Taflan förestälde
det inre af ett torp. Vid bordsändan satt en gubbe
och band nät; bredvid honom låg på knä på
bänken en liten flicka och höll på att lära sig läsa.
Genom fönstret i fonden skymtade ett
vinterlandskap med barrskog, och genom det andra sken
solen in. På golfvet masade sig katten i solskenet
med halfslutna ögon.
Denna tafla mottogs särdeles gynnsamt af både
tidningar och allmänhet. Den kallades för på en
gång genomfinsk och naturfrisk. Ja, den
lycklige målaren blef till och med omtalad för renheten
och oskulden i sin konst. Ty det är icke allom
gifvet att veta, att den värkliga konsten alltid är
ren och oskyldig.
Det var högst naturligt, att han skulle
komma att gå vidare, och kritiken observerade t. o.
m. att hans konst alt mera fördjupades och
förädlades. Hans taflor afbildade inlandsnaturen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
