Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I själfva värket äro dessa dikter bedårande
genom sin omedelbarhet och sin värme. Ej under
att läsarinnorna förstodo denna finhet i känslan,
som ej tål att värkligheten ens „andas på alt
hvad du äger och vet". Här är ungdom och
lidelse, solljus och regnväder om hvartannat. Men
här fins äfven en opposition mot det honom
omgifvande människolifvet, en opposition, hvilken
gäller kvinnorna själfva, och det är icke här deras
vankelmod — berömdt alt sedan klassicitetens
dagar — som författaren angriper. Denna egenskap
är i denna diktares ögon snarare en charme mera,
och i detta fall ser han oändligt mycket klarare
än den nyktra prosaisten. Nej, det är kvinnans,
den nordiska kvinnans, ljumhet och reservation,
som han angriper.
Nog är du bra tungsint, du sköna,
som ej i det vårliga gröna
vill älskas, beundras, besjungas
med kärlekens rätt och det ungas.
Lifvet blir honom fattigt, när ej ens en
älskande kvinna kan
sjunga i eldiga strofer
omkull sina grå filosofer. —
Skalden känner sig vilsekommen och ensam i
all denna samtidens tröga betänksamhet, som
förtager stundens fröjd och lifvets sötma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>