Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärtas herskarinna, medan han lätt svänger om med
alla de andra. Han utstår sin första stora
kärlekssorg, när han sitter instängd på skolrummet,
medan möten stämmas på skridskobanan. Han
flyger med stål under sko och äfventyrslust i
sinnet öfver den nattgamla isen, som bågnar under
hans tyngd, och vi se honom sista gången i
skriftskolan, där han kämpar en tvungen strid mellan
jordens lockande och himmelns eviga gamman.
Jag har uppehållit mig så länge vid dessa
dikter, därför att jag tror, att det är liksom tvärs
igenom dem man skall söka bekantskapen med
den unge författare, hvilken sund, varmblodig
kommer oss till mötes i berättelser sådana som
„Barndomsvänner“ och „En inföding“. Det
tungsinta, inbundna draget i Tavaststjernas lynne
tager sig här ett uttryck, hvilket är alldeles lika
med hvad man erfar vid läsningen af dikterna om
lille Karl. Skilnaden är endast den, att det nu
är konflikterna med själfva lifvet, som äro föremål
för diktarens intresse. Lille Karl har blifvit stor,
det är hela saken. Och han har vändt sin
opposition mot världen, i stället för mot de äldre.
Det är hela tiden fantasimänniskans opposition
mot beräkningen och hvardagligheten, som det
gäller äfven här, och Tavaststjerna tecknar detta
slags konflikter icke blott med mästarhand, utan
med erfarenhetens sakkännedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
