Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ofta i den kritik, som hvardagsmänniskan
alltid tror sig berättigad att utöfva öfver hvad hon
icke förstår. De äro som barn af en annan planet,
hvilka af sagolika omständigheter flyttats in i
jordiska förhållanden, och man plägar säga om
dem, att de icke passa för lifvet. Om detta
förhållande är lifvets fel eller deras eget, är
emellertid en fråga, hvilken icke torde vara afgjord
därmed, att pluraliteten kan votera sig fri från all
skuld i deras öde och deras missräkningar.
Dessa människor äro ytterst känsliga, och
vanan vid att missförstås gör dem ej sällan
misstänksamma. Om man öfverhufvud erkänner, att
ej alla människor äro lika, och om vi besinna i
hur hög grad vi äfven gentemot hvardagliga
människor städse rent instinktivt söka rätta oss efter
deras egenheter, som vi hålla af, skall det utan
tvifvel blifva oss klart, att de flesta af oss
gentemot dylika människor följa en annan metod. De
stå oss så motsatta, de äro i den grad artskilda,
att de bilda en värld för sig själfva och nästan
reta genom denna sin egendomlighet. Literaturen
är full af undantagsmänniskans och
normalmänniskans ömsesidiga kritik af hvarandra. Denna
normalmänniskans dagliga och stundliga kritik af
undantagsmänniskan blir i det dagliga lifvet ej
mindre än en fortsatt polemik, och när ett
vänskapsförhållande ingås mellan dessa tvänne kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
