Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan hvad som hälst, och det skulle ändå hafva
synts Klercken lika hemlighetsfullt, lika upplyftande.
Det är här i själfva värket alls ej fråga om hvad
hon säger. Det är, att hon säger det, som är
hufvudsaken för Klercken. Ty från det ögonblick,
då han kommit under hennes inflytande, är han
fången, och hennes makt blir honom till sist så
olidlig, att han försöker opponera sig däremot, kastar
loss från altsammans och reser hufvudstupa hem.
Klercken är gift. Han har hustru och barn,
och när han kommer hem, tror han först att han
kommer åter som en annan person, att han skall
lida alt, utstå alt, att han är mogen för syften,
som nå öfver småsinnets.
Men det är icke så. Han är fortfarande fången
under denna makt, hvilken han spjärnat emot, utan
att lyckas. Hans hem är förändradt, och han ser,
att hans hustru fått pantsätta husgeråd och
smyk-ken, för att han själf skulle få möjlighet att bli
frisk genom att vistas borta så länge som möjligt.
Detta rör honom. Men märk väl — det rör honom
endast som i en dröm. Innerst är det honom
likgiltigt. Ty han går som under en trolldom, han
känner sig bedragen, utan att veta hvarför, och
»alla de stora, varma källor han väntade skulle
rinna öfver inom honom, hade icke en oförfalskad,
klar och omedelbar droppe att framvisa". Han
retar sig t. o. m. öfver hustruns glada och tappra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
