Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bär titeln ^Betlehem", företer i själfva värket
en sällsam blandning af hedniska känslor och rent
poetiskt svärmeri för de sublima legender, hvilka
som hvitklädda änglagestalter sväfvat ut från denna
heliga ort. Förf. yttrar sig med påtaglig ironi om
den fromhet, som en gång dränkte Jerusalems
gator i Saracenernas blod, och hans stämning
afbrytes plötsligt af en nästan pojkaktig lust att få
tvätta rena de hiskliga exemplar af munkar och
pilgrimer, hvilka i ett oändligt tåg befolka
kryptans nötta trappor.
Äfven här är det antikens människokult som
föresväfvar hans fantasi. Och i hela hans
uppfattning af Österlandet skola vi finna detta
genomgående drag. Han tar fram österländska sagor
och sägner, hvilka han berättar på en gång
själfsvåldigt och fritt, stundom med något af djup
tragik, stundom med ett löje, hvars ysterhet ej sällan
klingar som en melankolisk människas forcerade
skratt, men alltid med en poetisk värme och
formgifning, som ger scenerierna konturer och verserna
flykt. Han berättar om sina resor i Österlandet,
och när han beskrifver, hvad han sett, märker
man, att han i hvarje tafla från detta land letar
efter spillrorna från antiken. Heidenstam har
yttrat många oöfverlagda ord — bredvid åtskilliga
sanningar — om förhållandet i en nyare tids dikt
mellan iakttagelse och fantasi. Men när lian själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
