Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven diktaren själf, ligger en ironi, som visar att
Heidenstam själf betviflat hållbarheten af de
teorier, som varit starkare än hans egen försäkran,
att han icke vill några teorier alls.
Men frågar nu någon: Hvad i dessa idéer är
det, som är sant? Och hvad är osant?
Jag skall ej tillåta mig att gifva ett alldeles
direkt svar på denna fråga. Men jag vill i stället
erinra om en historia, hvilken icke kan vara
någon af mina läsare obekant. Jag menar den
sublima berättelsen i gamla testamentet om det allra
första syndafallet, hvars frukter det noga besedt
väl ändå är, som entusiasten för fornglädjen
beklagar, då lian finner dem vanpryda den moderna
kulturens tämligen månggreniga träd.
Som bekant förhöll sig Eva vid detta tillfälle
ej som hon bort. Hon tog af frukten och åt etc.
Nu var detta ju visserligen illa gjordt af släktets
stammoder. Men man får som bekant ej räkna
altför noga med fruntimren. De äro af naturen
nyfikna, och lockelsen att få veta skilnaden mellan
ondt och godt bör för Eva hafva varit särdeles
oemotståndlig. Detta torde i parentes sagdt kunna
vara ett slags bevis för att kunskapsbegäret hos
människan egentligen bör vara att härleda från
kvinnan, något som ju bör passa bra i
Heidenstams världsteori, där på österländskt vis kvinnan
öfver hufvud är behandlad med vänligt öfverseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>