Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det mänskliga lifvet, som ingen nordisk författare
ostraffadt vidrör, och han har i de böcker, hvilka
beröra erotiska förhållanden, uttalat sanningar, som
icke kunde undgå att uppväcka den indignation,
hvilken, för att begagna en dansk skriftställares ord,
människorna nu i allmänhet placera på galet håll.
Jag har förut påpekat att Garborg har en
stor kritisk förmåga, och jag hoppas det är allom
klart, att jag icke härmed afser förmågan att
skrifva i en tidning huruvida en roman håller stånd
efter de allra nyaste ästetiska krafven, eller om
en tafla värkligen kan duga något till, äfven om
den inte hänger på nationalmuseum. Denna
kritiska förmåga har Garborg fått gent emot själfva
människolifvet. Han har instinkt på ondt och godt,
styggt och vackert, sundt eller förkrympt, alldeles
som en med konstsinne begåfvad person har öga
för konstvärk. I synnerhet har han en alldeles
briljant uppfattning af skilnaden mellan kvickt och
dumt, förnuft och oförnuft, och han använder denna
förmåga med ett lysande humör och ett
segerbå-dande löje, som bland annat gör det alldeles klart,
att kritikern i honom i midten på 80-talet var på
god väg att alldeles jaga grubblaren på flykten.
Allra tydligast ser man detta i berättelser, sådana
som „En ungkar", »Ungdom" eller »Mannen med
säcken", berättelser, där man, för att begagna
Brandes’ uttryck, tycker sig möta en leende Mau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>