Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Garborgs lycka och hans naturs kraft,
som lät honom gå ur denna kris med seger. I
likhet med andra nordiska skriftställare sökte han
sig till Europa, där hans namn gått vidt. Men
han stannade icke i södern, för att inför
främmande folk utösa sin bitterhet mot det land, som
tryckt sin tyngd på hans ungdom. Han skref ned
sin bitterhet för sina egna landsmän, och hvad
han hade obytt med dem, blef en sak, som de
båda fingo afgöra med hvarandra.
Och när krisen var öfver, utgick G-arborg ur
denna med större möjligheter och vidare vyer, än
han någonsin haft, och han hämnades lidna
oförrätter genom att arbeta vidare på det folks
upplysning, som en gång kunde låtit honom dö af
svält.
Det var grubblaren, som under denna period
vaknat upp i honom, och han kom därigenom direkt
in på en strömning, som samtidigt gått sin gång
genom Europa. Man ser detta på Grarborgs senaste
mest betydande värk: „Tratte Msend" och „Fred",
det ena berörande de öfverkultiverade människorna,
det andra skildrande själfplågeriets och grubblets
kamp hos en obildad norsk bonde.
Det har nämligen städse funnits människor,
hvilka lifvet liksom brutit i sär och knäckt,
människor, hvilka aldrig funnit sig tillfredsställa med
lifvet. I tider, sådana som våra, då fritänkeriet
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>