Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsen något af detta aflägsna, oåtkomliga. Gabriel
Grane beskrifver i det hela denna kvinna ganska
ofta. Han ger henne hela sitt upprifna
själstillstånd till lifs. Och han fäster en vikt vid sina
ästetiska behof, som nästan går öfver i ytlighet —
eller affekterar att göra det. „Man skall inte tala
illa om det, som tar sig ut", säger han. „Ens
första moraliska plikt är då, för tusan, när alt
kommer omkring: att inte äckla sina
medmänniskor med smutsiga manschetter. Jag undrar mycket
ofta hvad som har mest värde: en elegant
fruntimmersfot eller en allvarlig lifsuppfattning."
„En smula romantik gör dock godt som
omväxling. Det svalkar och hvilar. Man blir stilla,
inåtvänd, religiös; panteistisk — Och är det inte
besynnerligt att alt det här — natur, stillhet,
stämning — bara är väte, kväfve, kol och hvad det
heter HOa HOs." —
Man tror ibland nästan att denna ungkarl
skall bli förälskad, men han blir det inte. Hon är
demokrat, och’ det har han troligen också varit,
d. v. s. den tid när han var något alls. Nu går
han omkring som en professionell brandsoldat och
släcker hennes eld. Ty hennes omedelbara
sympatier och antipatier irritera honom. Han saknar
att ej kunna blifva hvarken varm eller kall, och
han är i grund och botten trött på att vara
ironisk. Men saken är den, att han inte kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
