Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brist på religiositet kan man inte stå ut med".
Och så har han orgeln —
Här besluter han sig för att ibland gå i
kyrkan, men det skall hälst vara den katolska. Han
vill höra århundradenas sång, knäppa sina händer
i ödmjukhet, när fädrens tro bekännes — och önska
att han kunde tro liksom de. Religionen är
gammal och förnuftsstridig? Talesätt! Är icke
kärleken lika så förnuftsvidrig och — minst lika så
gammal?
„Det kommer bara an på viljan", säger
prästen. „Vill man tro, så kan man".
— Ja, ja, tillägger Grane. Det är bara en
au-tosuggestion, det är frågan om. Men det behöfs
mera energi för det, än hvad undertecknad
förfogar öfver.
Ibland talar Gabriel Grane icke olikt vissa
passager af Heidenstam. (Se t. ex. hans förargelse
öfver att Georg Jonathan vid åsynen af ett
vattenfall kan tala om nyttan). Ännu oitare slår
lian an en ton, som erinrar om Levertins lyrik.
Vetenskapen, säger han, kommer och lär oss: Är
det en Gud? — Vi vet inte. — Fins det någon själ?
— Vi vet inte. — Ska’ vi lefva eller dö? — Vi vet
inte. — Har lifvet en mening? — Vi vet inte. —
Hvarför existerar jag? — Vi vet inte. — Existerar
jag i det hela taget? — Vi vet inte. — Hvad vet
vi då egentligen? — Vi vet inte. — Kan vi i det
hela taget veta något? — Vi vet inte, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
