Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge firade för ej länge sedan en fest, hvari
man utan öfverdrift kan säga att hela nationen
deltog. Det var en författares 60-åriga
födelsedag, som då firades, och vi veta alla att
författaren hette Jonas Lie. Denne mans betydelse känna
vi alla, lika visst som vi älska hans böcker, och
hans lif kan stå som en förebild för oss i ej
mindre grad än hvad hans böcker äro uppfostrande.
Denne man har spelat en egendomlig rol i
förhållande till sitt lands och hela Skandinaviens
författare. I en alldeles sällsynt grad har han varit
den förstående, och ungdomens arbeten hafva stått
hans hjärta lika nära som hans egen generations.
Bland sitt eget folk har han intagit den
särställningen att han friare och mera oberoende af
fördomar än någon har följt de senare årens utveckling,
och han har varit de yngre författarenas vän så
som ingen i samtiden. Han har varit det ej blott
i ord, utan i gärning, och hans hem i Paris har
för mången varit den plats där man hvilat ut —
andligen taget — hvilat ut i den stora, rika
fosterlandskänsla, som motgångarna kanske kommit att
vackla, och man har gått därifrån med den fasta
känsla af nyväckt framtidstro, som utstrålar från
denna sällsynta och harmoniska personlighet.
Under den tid, då han bäst behöfde det, har
säkert G-arborg äfven fått erfara detta. Det blef
också han, som vid jubileet utgaf den festskrift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
