Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga kraf, än i form af skatter, än i form af
personliga uppoffringar, och mer än en gång uppreser den
skrankor för den enskildes fria verksamhet, under det att
de fördelar, den skänker, knappast märkas, därför att vi
så vant oss vid dem, att de synas såsom något alldeles
själffallet, och så frestas man att fråga: »Hvad skall allt
detta bråk med lagar, skatter, ämbetsmän, krigshärar och
annat dylikt, som kostar penningar, egentligen tjäna till?
Vore det ej bättre, att hvar och en blott finge sköta sitt
och använda sitt förvärf till sin personliga fördel?»
Tänka vi närmare efter, skola vi emellertid snart
finna, att dylika frågor äro ganska fåvitska.
Hurudan är nämligen den värld, hvari vi här blifvit
satta? Är det månne en fridens och rättfärdighetens
värld? Nej, hvart vi vända oss, se vi, huru den starke
söker undertrycka den svage; vi se den »allas strid mot
alla», som det gamla ordspråket så sant tecknar med
orden: »Det är så världens lopp, den ena skall den andra
äta opp»; ty är det ej så, att hvarje lefvande varelse
lefver på andra lef vande varelsers bekostnad? Djuret
lefver af andra djur eller af växter, och äfven växterna
undantränga hvarandra eller suga sin näring ur
förmultnade djur och växtdelar, hvilka, åtminstone ofta, blifvit
dem tillgängliga genom mord. Det är denna naturens
eller denna världens lag, som vetenskapen kallar:
»kampen för tillvaron» och bibeln: »naturens förbannelse», och
hvars drifkraft är själfviskheten, egennyttan.
Ej heller människan såsom tillhörande naturen kan
här helt och hållet undandraga sig denna ordning. Det
sker först, »när nya himlar och en ny jord kommit»,
hvilkas lagar ej äro naturens utan Gudsrikets. Så länge
vi dväljas i jordelifvet, måste vi därför inrätta oss under
den förutsättningen, att denna stridens, denna egennyttans
lag äfven gäller oss. Att helt enkelt låtsa, som om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
