Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländskt våld.[1] Staten är sålunda äfven den ett medel
för, att Gudsrikets frids- och rättfärdighetslagar må kunna,
visserligen ej upphäfva, men mildra »naturens
förbannelse», och om vi också så vant oss vid dess
välgärningar, att vi stundom frestas att glömma dem, så är
det dock staten, som vi hafva att tacka för, att vår
tillvaro är höjd öfver djurens och vildarnas lefnadssätt, i
hvilket styrkan är högsta och enda lag.
Allt ifrån hedenhös hafva våra förfäder haft en
lefvande känsla af statens eller den lagbundna
samhällsordningens nödvändighet, och en af våra äldsta lagar,
Upplandslagen, som visserligen är upptecknad efter
kristendomens införande, men som i mycket återspeglar ett
äldre samhällsskick, uttalar detta så: »Vore alla män
rättvisa, då tarfvades ej lagar», hvilket med andra ord
vill säga: Därför att människorna ej äro rättvisa, därför
behöfves en lagstadgad samhällsordning. Lagen,
samhällets myndighet, är sålunda till för att undertrycka
orättvisan eller upprätthålla frid, och detta sker dels
genom ett arbete inom samhället, hvars mål är fridens
bevarande mellan medborgarne, dels genom ett arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
