- Project Runeberg -  Om Engelbrekt Engelbrektsson och betydelsen af hans verk /
17

(1893) [MARC] Author: Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folkfriheten bättre bibehållit sig än i andra delar af vårt
land. Befolkningens hufvudmassa utgjordes då som nu
här af små jordägare. Representanter för de båda
frälsestånden funnos väl — präster och några myndiga
bergsmän eller andra större jordägare — och af bönderna
höjde sig äfven åtskilliga öfver de öfriga i rikedom och
inflytande, men denna aristokrati — om den ens så kan
kallas — hade ej öfverflyglat den öfriga befolkningen,
utan var hvad en aristokrati bör vara hos ett folk och
den svenska medeltidsaristokratien vid sin uppkomst
verkligen varit — endast en klass af föregångsmän vid
det gemensamma samhällsarbetet åt den öfriga
befolkningen. Om riket och dess behof hade dalallraogen nog
ej mycket begrepp — Dalarne var ännu nästan som ett
land för sig — men inom sin provins fortfor den mer
än allmogen i andra delar af landet att deltaga i de
offentliga angelägenheternas skötsel, i det personliga
arbetet för lagens och rättens styrkande, och därvid hade
den i dessa storbönder eller mindre frälsemän sina
naturliga ledare. Klart är då, att det utländska
fogdeförtrycket skulle här kännas bittrare än i de trakter, där
allmogen genom den inhemska aristokratiens öfvermakt
redan förut förlorat sin forna själfständighet, ja blifvit
vand vid förtryck om ock ej af så upprörande art som
de utländska fogdarnes. Klart är ock, att dalkarlarne
till följd af sin vana att medverka till rättens
upprätthållande skulle känna sig manade att själfva råda bot
mot den orätt, som nu tillfogades dem.

Härvid var det en lycka för dem, att de ibland sig
ägde män med den militäriska och politiska bildning,
som fordrades för att leda ett så vidtutseende företag,
ty lika sant, som det är, att

»Härförar’n ensam vinner icke slaget,
De djupa leden vinna det åt honom,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:50:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bsjengelbr/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free