Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom i Norrland och Finland — reste sig bönderna vid
ryktet om företaget och stormade sina förtryckares borgar.
Så blef befrielseverket en gemensam uppgift för hela den
svenska allmogen, och genom deltagande däri frigjorde
sig nu denna samhällsklass från sin förra provinsiella
ensidighet och lärde sig under Engelbrekts ledning förstå,
att allt Sveriges rike var det gemensamma fosterlandet,
och att den äfven mot detta hade plikter. Frälsemännen
gåfvo visserligen i allmänhet ej företaget ett så
verksamt understöd, men många af dem, jämväl af de
förnämsta släkterna, till och med riksråd, läto sig dock
ryckas med af den fosterländska hänförelsen, och på
detta sätt fingo bönderna krigskunniga anförare i de
trakter, där Engelbrekt personligen ej kunde leda dem,
och han själf dugliga medhjälpare, åt hvilka han kunde
anförtro befälet på de eröfrade slott, som ej nedbrötos.
I Uppsala uppträdde Engelbrekt redan såsom rikets
regent, i det han efterskänkte ⅓ af skatterna. Därifrån
ryckte han mot Stockholm, men då han ej ville låta
uppehålla sig med belägringen af denna för tidens
förhållanden synnerligt starkt befästa plats, slöt han ett
stillestånd med befälhafvaren därstädes, Hans Kröpelin,
en man som genom sin redbarhet och mänsklighet bildade
ett lysande undantag från kung Eriks öfriga utländska
fogdar. Så kunde befrielseverket äfven utsträckas till
södra Sverige. Härunder öfverraskade Engelbrekt (i
augusti) ett rådsmöte, som var samladt i Vadstena. Äfven
riksråden voro missnöjda med Eriks regering, men det
oaktadt sågo de i allmänhet med oro och misshag
bonderesningen, och ej underligt, ty de anade, att därigenom
den gamla folkfriheten kunde väckas till nytt lif och
därmed sättas en gräns för aristokratiens allenavälde i
riket. Då de här samlade herrarne nu ej ville gå in
på Engelbrekts fordringar och lyssna till hans tal, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
