Goda, kärva land.
Glad jag satt vid din klara strand.
Sorgsen jag satt vid din stormiga strand.
Tyngd jag gladdes åt dig.
Snöland, blomsterland, furuland, allt
håller jag kärt, som mitt hjärta befallt.
Strålande syner, där inga strålar
för främlings öga sig målar.
Strålande hägring som följer mig
till det sista.
Stig du fram i din mulna dag,
stig du fram med friska drag
just som ögonen brista.
