Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut med den blänkande stormen på sned och med
rockslagen uppfläkta så att sidenfodret glänste.
Han ställde sig bredbent framför den plitande
Winberg, piskade vadorna med käppen, hvars
kolossala krycka utgjorde hans stolthet, sade sitt vanliga
»adjö, gamla mullvad!» nickade åt de bägge yngste
på kontoret och gick sin väg.
Några minuter därefter var kontoret tomt och
herr Winberg satt ensam kvar.
Då klockan började slå sju, gled han ner från
den höga stolen, där han suttit uppspetad hela
dagen som en kråka på en gärdesgårdsstör, gick
bort till sin ytterrock och tog försiktigt upp en
cigarr, som han tände och med andaktsfull min
förde under näsan. Det var en gåfva från firmans
chef, som excellerade i utmärkta cigarrer och
hvarje jul skänkte honom en låda. De lågo till
vänster i fodralet, och han tände aldrig mer än
en om dagen och det var på kvällen, efter
kontorstidens slut.
Nu gick han fram och tillbaka på golfvet,
klättrade på nytt upp på sin stol, hörde gasen susa
i lågorna, såg hur den doftande röken i blå ringlar
svepte omkring den närmaste flusskupan och kände
sig lycklig.
En kvart öfver sju kom kontorsdrängen för
att stänga.
»Mullvaden» gled ner igen, förargad öfver att ha
blifvit störd midt i sin cigarr, låste undan böckerna,
ryckte i vredet för att känna efter att skåpet var
ordentligt stängdt, skrapade på bläcket under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
