Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På hemvägen smålog han för sig själf. Hans
trötthet och dåliga lynne voro som bortblåsta och
han erfor en känsla af välbehag. Och ännu då
han klädt af sig och gick till sängs, småskrattade
han vid tanken på deras käcka knyckar med de
små burriga hufvudena och deras glupska aptit. —
Kvällen därpå satt han ovanligt länge vid sitt
té. Han hade för länge sedan läst igenom
tidningen, men började ständigt på nytt.
Slutligen, då han suttit där en timme, slängde
han den ifrån sig och gick vresigt sin väg utan
att lägga märke till fruns förnärmade min.
Det fattades honom något. Han kände sig
olycklig utan att egentligen veta hvarför och han
gick hemåt med trötta steg och med en
oroväckande känsla af ensamhet, som han aldrig förut
erfarit.
Några dagar förflöto. Han var sig på nytt
lik och pratade som vanligt med frun på kaféet,
som frågade, om han haft en släng af influensa.
Plötsligt ryckte han till och dök ner med
ansiktet bakom tidningen.
Då dörren slogs upp och de bägge unga
butikfröknarna flögo in och han hörde deras glada
röster, kom med ens en lycklig känsla öfver honom.
Nu förstod han, hvad som fattats honom.
Det var deras glädtighet, som han törstade
efter, deras friska, ogenerade sätt, deras snabba
ögonkast, rörliga tungor, lustiga nickar och knastret
af brödet från deras hvita, skarpa tänder, medan
de, mumsande af alla krafter, pratade om dagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
