Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Under de närmast följande veckorna väckte
herr Winberg förvåning både på kontoret och på
kaféet. Det hade tydligen kommit något i olag i
denna automat, hvars regelbundenhet börjat öfvergå
till ett ordspråk. Den ena stunden idel solsken
kunde han ögonblicket därefter se ut som en lifdömd.
Tyst och inbunden som han var lät man
honom emellertid vara i fred utan att göra honom
några frågor. Endast frun på kaféet hade nog
reda på, hvad han gick och drogs med — en
sådan där smygande, ni vet! — och hon var nära
att göra honom ursinnig med sitt tal om
antipyrin och antifebrin.
Men då hon skickligt slog in på en annan
bog och började tala om, hur förfärligt det var
att icke ha någon, som vårdade en och pysslade
om en, då man var sjuk, såg han allvarligt på
henne och nickade utan att svara. Där upprepade
hon ju detsamma, som han sagt till sig själf
hundratals gånger under den senaste tiden.
Och icke endast då man var sjuk utan alltid!
Nej, hon hade alldeles rätt! Han var icke
skapad att lefva som ungkarl! Ingen kunde veta
det bättre än han själf, för hvilken det förut så
kära hemmet nu blifvit en formlig plåga, som
skrämde honom genom sin tystnad, utan att han
likväl kunde förmå sig att deltaga i kamraternas
utelif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
