Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag stänger om en timme, vänta mig
utanför?»
Därefter hjälpte hon honom lugnt på med
handskarna och vände sig till nästa kund. —
Herr Winberg kom ganska sent hem på kvällen.
Han var rusig af lycka och visste knappast, om
han gick på hufvudet eller på fötterna.
De hade gått upp på ett kafé. Hon hade gått
före honom in i ett enskildt rum och röjt plats
bredvid sig i en soffa, som var så trång, att de
sutto alldeles inpå hvarandra. Han hade fått kyssa
henne, men mycket litet; han kände ännu den
friska doften från hennes hår; han hörde hennes
kvittrande skratt och såg hur hon med
uppspärrade ögon lutade sig baklänges i soffan och slog
ihop händerna af häpnad: 3,600 kronor om året!
Gud, så mycket pengar! Hon, som bara hade —
hm! fyrtio kronor i månaden! Och det var hos
Welin & C:o, som han var anställd!
Besitta, en sådan flicka! Fyrtio kronor i
månaden och ändå så nätt och fint klädd — det
kunde kallas att vara sparsam! Hvad skulle
vännen Carlsson säga, han, som så gärna talade om
kvinnornas lättsinniga slöseri?
Men han skulle icke få veta det ännu — ingen
skulle få veta något. De hade kommit öfverens
om, att det skulle bli en öfverraskning, en
fullständig öfverraskning för alla, tills pang! de satte
in det i tidningen.
Tänk, fyrtio kronor i månaden till mat,
husrum och kläder! Och ändå hade hon det icke
bland de sämsta. Hennes väninna — den mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
