Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mycket riktigt — det fanns ingen, som saknade
honom. I samma stund som sjukhusets portar
slogo igen efter honom, var han som utstruken
ur lifvet. Inte det minsta hål hade uppstått efter
honom. Någon hade stuckit med en käpp i en
sandhög och ögonblicket därefter hade sanden
glidit igen.
Tanken härpå gjorde honom förolämpad, som
om han lidit en personlig skymf.
Hade han då verkligen inte gjort något, som
kunde berättiga honom till att vara ihågkommen! ...
Hm, om han tänkte rätt efter, så hade han
i själfva verket inte gjort så fasligt mycket.
Att föra diarier och läsa Dagbladet om
förmiddagarna var egentligen ingen konst, och att spela
vira och läsa Allehanda om kvällarna inte heller.
Om han skulle vara uppriktig mot sig själf, så
måste han medgifva, att de svåraste stötestenar,
han haft att bekämpa, hade legat i viran, som
kunde vara rätt kinkig emellanåt ...
Det enda, han uträttat i lifvet, hade sålunda
varit att klottra ner en hel massa böcker
Lessebopapper med komplett onödiga siffror, skrynkla till
ett tjog årgångar af Dagbladet och Allehanda och
att förstöra ett par dussin kortlekar.
Fy fan, var det nu lifvet, det? —
Allt det där var inga roliga tankar, och de
vunno inte på, att de voro splitt nya. Ty
kamrern hade aldrig förut tänkt sådana hädiska tankar
om sin tredubbla verksamhet såsom ämbetsman,
tidningsläsare och viraspelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
