Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Syster Amalia var ju rätt snäll. Hon kom
och hälsade på honom dagligen och satt med sin
stickning framme vid fönstret. Den människan —
snäll flicka, Amalia! — gjorde då ingenting annat
än stickade strumpor — hm, det var nu
visserligen hans strumpor! — och så lagade hon mat åt
honom och såg efter hans hem, förstås, men var
det nu lifvet det, han ville bara fråga?
Och så var hon så hårdhändt och ovan, då
hon skulle hjälpa honom att vända sig i sängen,
och då han snäste till henne, så sa’ hon inte ett
smack utan gick tillbaka till sin — eller, hm!
kanske rättare hans — strumpa.
Och så tyckte han sig märka, att hon var
litet ovänlig i sitt sätt mot fröken — hm!...
Så — en eftermiddag kom kassören och
hälsade på, men det var inte alls så roligt, som
kamrern föreställt sig.
Kassören såg orolig ut, som om han endast
med stor motvilja kunnat besluta sig för besöket.
»He, he, ser bror, har aldrig förr varit med
min fot inom ett sjukhus, inte!... Obehagliga ställen
det här ... och en sådan fördömd lukt sedan, som
biter sig fast i kläderna på en. Folk kan rent af
tro, att man går och har något fanstyg i kroppen;
man luktar ju som ett helt ap’tek!... Sällskapet,
ja, det var sig fullständigt likt, förstås, och hans
plats i viran hade intagits — för tillfället
naturligtvis, bara medan han låg sjuk — af
stadsmäklaren ... En satans räf att spela, den karlen, en
riktig knif, du, som sätter lif i spelet och inte sitter
och lusar i korten, då han skall begära... Hm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
