Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljög, därpå hade han för många bevis. Hela
människan hade varit en lögn från början till slut.
Sjuksköterskedräkten hade varit en tvångströja, som
omformat henne efter en viss, en gång för alla
fastslagen modell. — Så och så skall en
sjuksköterska se ut, så skall hon vara klädd, så skall
hon gå, så skall hon tala, så skall hon föra
händerna! All right! Patent uttaget!
Han hade inte ens den oskyldiga trösten att
kunna beklaga sig öfver sina krämpor. Då såg
hon på honom med ett så förkrossande uttryck,
att han skämdes. Han kom ihåg allt, hvad hon
erfarit i den vägen och tänkte på den stackars
sjuka i rummet bredvid hans och på all den
jämmer, som gått in genom hans hustrus ena öra och
ut genom det andra.
Herre Gud, han måste ju vara rådbråkad, innan
hon skulle tycka, att det var något att tala om!
— Nu har kamrern blifvit gammal och grå.
Han ser äldre ut än hvad han verkligen är. Hans
förra jovialiska lynne har försvunnit, och han har
blifvit knarrig och tvär. Vaktmästarna bära icke
längre porter in i hans rum, men elda i stället
dubbla brasor. De småle icke, utan rycka på
axlarna. De ha nog reda på, hvar skon klämmer,
och det vet hela verket och »Sällskapet» med, och
hans gamla vänner, grosshandlaren och
riksbankskassören, i hvilkas virapartier stadsmäklaren ingått
som ständig ledamot, skratta så att magarna hoppa
och smäda hans minne för hvar och en, som vill
höra på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
