Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och en söndag togo de en täckvagn och foro
till kyrkan och läto viga sig i klump med några
gesäller och arbetare.
De hade begärt tjänstledighet på måndagen,
men då de på tisdags morgon kommo till sina
platser, voro de generade. Kamraterna skojade
med honom och frågade, om de fingo bjuda den
nygifta äkta mannen på ett glas svart, och
kontrollören gjorde sig särskildt ärende fram till henne,
för att, som han sade, se efter, om hon var sig lik.
Hon rodnade under deras blickar, då de
manliga kamraterna kommo fram och gratulerade, och
tyckte, att det var förfärligt obehagligt. Men alla
voro snälla och vänliga och ingen gjorde några
närgångna antydningar om, att det finns folk, som
gå och gifta sig, då de ingenting ha och föga ha
att vänta af lifvet.
På hemvägen gick han in i en kryddbod och
köpte ett halft kilo vindrufvor, och då han sprungit
uppför de fyra trapporna, stod hon i dörren, röd
och upphettad och med köksförklädet framför sig,
och bjöd honom stora famnen. — Nej, men
vindrufvor! En sådan läckergom han var! Hon hade
varit förståndig, hon, och bara köpt några äpplen!
Var han nyfiken på, hvad de skulle ha till
middagen? — Jo något! — Och han var väl inte det
minsta hungrig? — Om han var hungrig!
Och så slet hon sig lös och sprang ut i köket,
där han fick fatt i henne och kysste henne midt
för näsan på den flinande landsflickan, som i
ersättning för att hon kokade mjölken öfver spiseln
och af princip serverade dem hvita stenar i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
