Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trött småleende. »Jag är inte alls van vid att
dricka!»
Han skrattade nervöst och såg ut öfver den
i halfmörker försänkta »slätten», som korsades af
en och annan droska, hvilken ilade förbi med
något ljust och en liten glödande punkt ini,
lämnande efter sig i luften en våg af så småningom
bortdöende skratt.
»Naturligtvis ska vi åka in till staden,» sade
han. »Pst! Halloh där!»
Ögonblickligen körde en droska fram och
kusken stod nedanför och hade redan öppnat
vagnsdörren.
»Hvart ska jag köra herrskapet?» frågade han
och såg på dem med en illparig min.
Han slog igen dörren efter sig och sade:
»Kör inåt så länge ... men långsamt!»
Då han satt sig ned, slog han sina armar
omkring hennes lif. Hon låg alldeles viljelös vid hans
bröst. Och då han kände hennes unga, smidiga
kropp tätt intill sig, brann hans blod som i feber.
Han lutade sig ned öfver henne och med darrande
läppar kysste han hennes halföppna mun. Hon
gjorde ingen rörelse. Han hviskade hennes namn
med den vibrerande klang, som endast passionen
förmår skänka vår röst.
Hon svarade icke. Hon sof.
Och i samma ögonblick var det, som om en
renande vind strukit igenom honom. Hans hjärta
fylldes af en känsla af mild, oändlig ömhet. Det
var ju ett barn, som han höll i sina armar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
