Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han skall draga af sig strumporna. Hon
hjälper honom på nytt. Hon pratar, hon ger honom
råd, och han sitter stilla och hör på och nickar
ja och amen till allt hvad hon säger. Och så
krypa de bägge ner i den breda sängen; hon
stoppar täcket om honom; de vända hvarandra ett par
massiva ryggar, och så släcker hon lampan. Några
minuter därefter snarka de i kapp. — —
Emellertid gick det onda framåt med stora
steg. Hon hade kräfta i underlifvet och måste
undergå operation. Det var både löjligt och
rörande att se honom vanka fram och tillbaka i
sjukhusets stenkorridor, stötande emot allt och alla
med sin stora, oviga kropp och ständigt ödmjukt
bedjande om ursäkt, men med en stirrande och
frånvarande blick, som visade, att han tänkte på
något helt annat.
Och då hon låg som konvalescent!
Man kunde knappast låta bli att skratta, då
man såg, hur varligt han klef på det oljade
golfvet i sjuksalen.
Men då han kom fram till sängen, där hans
Malla låg och sof, blek och affallen, sjönk han
ner på stolen och snyftade som ett barn — och
då, ja, då tror jag, att vi fingo tårar i ögonen
allesammans, både patienter, sköterskor och läkare.
Och hon å sin sida!
Hur redde han sig? Var han belåten med
madamen, som städade? Bytte han om strumpor
tillräckligt ofta? Drack han sin toddy om
kvällarna? — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
