Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Operationen hade icke kunnat aflägsna det
onda. Den förnyades, men det onda satt kvar.
Gamla Malla var förändrad. Hon var ständigt
krasslig och måste till slut intaga sängen.
En morgon, medan jag ännu höll på att kläda
mig, ringde det på dörren. Per August kom in
med en brun, bucklig hatt på hufvudet, utan krage
och med öfverrocken vårdslöst knäppt öfver magen,
som lyste hvit igenom — västen hade han glömt.
Gud nåde honom, om Malla sett honom i ett
sådant skick!
Men Malla såg honom icke.
Han satte sig på en stol och stirrade rakt
framför sig, utan att hälsa eller tala.
»Hur är det hemma?»
Han såg upp ett ögonblick och betraktade mig
med en slö, intetsägande blick.
»Hur är det med Malla? Svara då karl!»
Det gick en smärtsam ryckning öfver hans
ansikte, som krampaktigt förvreds, och med en
röst, hvars darrning ännu vibrerar i mitt minne,
svarade han:
»Malla är död! — Hvad skall det bli af
mig?»
Doktorn harklade sig och fortsatte:
»Hvad det blef af honom — ja, det är väl
inte svårt att förstå! Stackars kräk, han ligger
fullständigt i händerna på sin hushållerska, som
tyranniserar honom, som vårdslösar honom, som
inte begriper meningen med de olika paren
tofflor, som inte känner till hans små oskyldiga vanor,
som grälar och nog skall tvinga honom att gifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
