Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allting galet, och mumlade endast för sig själf med
en förtviflad skakning på hufvudet: »difteri, difteri!»
»Tack vare de snabba försiktighetsmått, jag
vidtagit, spred sig sjukdomen icke. Då jag gick
genom salen hördes de tre friska barnens skratt
från rummet till vänster, medan deras mor låg
döende i den till höger belägna sängkammaren.
Däremot var gossen på bättringsvägen och
utom all fara. Det var, som om giftämnet
kvarlämnat gadden i den näsduk, hvarmed modern
bisträckt honom och som hon därefter, utan en
aning om faran, själf användt.
»Hur maktlös är icke vetenskapen! Hur litet
vi i själfva verket kunna uträtta och hur föga vi
känna lifvets och dödens hemligheter!
»Människan är en besynnerlig varelse. Hon
flyttar berg, omskapar jordytan efter sitt behag,
flyger som en vind öfver land och haf och
reducerar afstånden till en rörelse med handen, en
obetydlig höjning af rösten, men hon kan icke
hindra att döden öfverföres på en näsduk från en
mun till en annan.
»Hvad skulle jag göra? Det finns tillfällen, då
läkaren måste lägga armarna i kors och ärligt
bekänna sin och sin konsts vanmakt. Giftet
hade angripit hela blodmassan, och något medel
fanns icke.
»Där låg nu den unga kvinnan med sitt glada,
lefnadsfriska ansikte, glödande af feber och sin
präktiga kropp, oroligt vridande sig fram och
tillbaka i sängen. De enda, som fingo komma in till
henne, voro jag och hennes man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
