Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men som hon alltid varit för sig själf och
icke ägde någon väninna bland kamraterna, sade
man ingenting till henne och hon satte sig till
sitt arbete, endast något blekare än vanligt.
De behöfde icke heller säga något; hon hade
sett deras leenden och förstått deras miner. De
hade fått reda på hennes julklapp och drogo sina
slutsatser. Hon kände dem och behöfde icke fråga,
hvad de tänkte.
Och hon visste, att de dömde henne så
mycket strängare, som hon icke var omtyckt och de
aldrig kommit på henne med något hysch.
Då hon skulle gå på kvällen, sade
föreståndarinnan vänligt till henne:
»Nå, fröken Karlsson, som fått en sådan
vacker julklapp!»
Hon fick tårar i ögonen och skyndade sin väg
utan att svara.
Dagen därpå kom Kristine ensam till ateliern.
Gerda skulle icke komma vidare; hon hade slutat.
Nu brast det löst. All den dolda oviljan gaf
sig luft. Hvart skulle hon taga vägen? Skulle
hon sätta sig på rum? De hade alltid anat det,
fast hon varit så stram och allvarlig af sig! I det
lugnaste vattnet gå de största fiskarna. Visste
Kristine, hvem som skulle underhålla henne? Det var
naturligtvis han, som gifvit henne sidentyget!
Nej, Kristine visste ingenting. Hon var
alldeles förbryllad. Denna ohöljda skadeglädje ryckte
henne med sig som en stark ström, och hon
öfverraskade sig själf med att instämma i klandret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
