Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan jag gick, stannade jag ett ögonblick
framför madonnagruppen. Han ställde sig bredvid
mig och betraktade den under tystnad.
Men plötsligt — som om vår gemensamma
beundran utgjort ett slags hemligt frimuraretecken
— sade han med den osökta ton, som man
använder, då man talar om en helt naturlig sak, och
som tydde på, att han uttalade en tanke, som
upphört att förvåna honom själf:
»Jag har älskat henne i femton år.»
Och han fortsatte lugnt och stillsamt med
tonen af en sömngångare, endast då och då farande
med handen genom håret:
»Att det verkligen är femton år, sedan jag
såg henne första gången — tänk, femton år!
»— — Det var en dag på eftervintern. Jag
minns den dagen så väl. Jag hade etablerat mig
på hösten och hyrt den här lilla atelieren. Det
hade varit mulet en lång tid förut, men så — i
medlet af mars — kom solen i ett tag.
»Jag måste ha varit så upptagen med att se
ut öfver hustaken, där snön började smälta och
som silfverblixtar glida genom luften, att jag icke
märkt, att någon kommit in ... förrän jag hörde
henne hosta ute i väntrummet.
»Hennes första åtbörd, då hon steg in i ateliern,
var att sätta bägge händerna för ögonen.
»Jag skyndade mig att draga för gardinerna,
och där stod hon småskrattande och plirade med
ögonen — det är ju också så mörkt i trapporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
