Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mössorna och järnvarorna i taket och hela väggen,
öfversållad med lådor — och det var det på sätt
och vis, ty handelsmannen var hennes son.
Hon skulle just tränga sig genom öppningen
i disken för att genom boden och magasinet begifva
sig till de innanför belägna rummen, då hon
hejdades af stönande ljud inifrån bodkammaren. Ett
ögonblick lyssnade hon uppmärksamt.
Nej, hon misstog sig icke! Det var Johannes’
röst! Hvad kunde ha händt?
I detsamma öppnades dörren till kammaren
och Johannes, handelsmannen, visade sitt ansikte,
uppsvälldt af gråt och med rödkantade ögon.
»Hvad är det om?» frågade mor Regina torrt.
Han suckade och stängde dörren bakom sig.
»Mor, fölet har dött nyss!»
Mor Regina skakade på hufvudet med en
bekymrad min. Hon blef ledsen.
»Och doktorn kunde inte göra något?»
»Nej, sa’ han,» svarade Johannes förargad.
Mor Regina knep ihop läpparna:
»Det är så likt dem. När man behöfver deras
hjälp, så får man ingen. Men betaldt tog han,
förstås! ... Jo, jo, det kommer aldrig på fråga annat;
oss bönder ska man klå.»
Handelsmannen nickade buttert utan att svara.
Därefter tog han fram kladden och lättade på
bläckhornet.
Mor Regina följde honom med ögonen, där
han kort och hjulbent rörde sig bakom disken.
Ett uttryck af moderlig stolthet gled öfver hennes
barska ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
