Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gula sidenet på hennes bröst gungade upp och ned
som i storm.
»Efter en stund drog hon armen tillbaka och
satte sig till rätta i sin fåtölj. Jag tordes icke se
på henne — jag var ju också så ung och
oerfaren — men jag visste, att hon satt kall och stel
som en af Thorvaldsens statyer.
»Då vi under mellanakten på nytt råkade
hvarandra i foyern, skilde hon sig genast från sitt
sällskap och kom emot mig som en gammal bekant.
Vi samtalade om operan och om de uppträdande.
Hon talade lifligt och som vi voro inne på ett af
mina älsklingskapitel: musiken, var det möjligt, att
äfven jag inlade en viss värme i mina ord. Hon
tycktes höra på mig med nöje. Då och då gled
ett skälmskt leende öfver hennes ansikte. Jag
märkte, att vårt samtal ådrog sig de kringståendes
blickar och att min vackra dam var föremål för
en viss uppmärksamhet.
»Plötsligt afbröt hon mig:
»Nej, nu maa jeg gaa!»
»Och med en lätt böjning på sitt hufvud
blandade hon sig i mängden.
»Jag stod kvar något flat öfver hennes hastiga
försvinnande och såg efter henne. Det var lätt att
med ögonen följa hennes smärta gestalt med den
gula aigretten i det svarta håret. Vid en af
utgångarna till foyern stannade hon och talade med
en äldre ordensprydd herre, som leende tryckte
hennes hand.
»En idé for igenom mitt hufvud: jag måste
ha reda på henne. Vändande mig till en bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
