Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett hastigt leende gled öfver den främmandes
ansikte och hon tryckte hårdt henns händer.
Då de kommo tillbaka till bänken, var Magda
helt förtjust. Med den älskvärda öppenhet, som
är karakteristisk för unga flickor vid hennes ålder,
talade hon om sina väninnor, om sin pappa och
mamma och om hur roligt det var att åka
skridskor — i all synnerhet då man har någon med
sig, som åker riktigt bra.
Hennes nya bekantskap var däremot fåordig.
Hon satt alldeles stilla, som man brukar göra, då
man genom sin orörlighet vill locka en fågel
närmare intill sig, rädd att genom en oförsiktig
rörelse skrämma den på flykten.
Då de för andra gången kommo tillbaka till
bänken, var hon gladare och mera språksam.
Hennes röst, som egentligen tycktes äga en sträf klang,
hade ett ödmjukt tonfall, som om hon ansträngde
sig för att tala så mildt som möjligt.
Magda märkte, att hennes skridskorem lossnat
och gjorde en åtbörd af missnöje.
»Kom, så åka vi fram till paviljongen, så får
jag min skridsko påspänd!» sade hon.
Den främmande kastade en blick mot
paviljongen, där det nu började bli lifligt, och lade hastigt
handen på hennes arm.
»Låt mig hjälpa er!» bad hon, och innan
Magda kommit sig för att protestera, låg den
unga damen på knä framför henne på isen,
obekymrad om sin dyrbara plyschkappa, som Magda
beundrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
