Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sitt verk, bockade sig vaktmästarna ända ner
till golfvet och de yngre tjänstemännen stodo raka
som ljus ... Å, hvad hans hufvud brände!
Han förde handen till pannan. Den var
klibbig af svett, medan hans kropp darrade af köld
i den tunna frackkostymen. Han kastade en skygg
blick på grafven och lämnade långsamt
kyrkogården, mumlande:
»Jag har blifvit bra nervös på sista tiden,
men det går nog öfver, då jag kommer i lugn
och ro.»
Det började skymma, då han kom hem. Då
han öppnade tamburdörren, flög på nytt en
darrning genom honom, och han öfverraskade sig
med att gå ända fram till salsdörren, innan han
tog af sig ytterrocken. Nu hängde han emellertid
in fracken, drog af resårskorna, stack fötterna i
tofflorna och svepte nattrocken väl om sig. Därpå
tände han lampan och slog sig ner med
protokollsbunten framför sig på bordet.
Nej, det var omöjligt att sitta stilla! Det
brände som om han haft eld i kroppen och
kittlade under fötterna.
»Orosdjäfvuln!» mumlade han med ett
underligt uttryck, reste sig upp, tog lampan i handen
och gick ut i salen.
Han gick tvärsöfver densamma och inträdde
i salongen, och han erfor en känsla af lättnad, då
ljudet af hans steg drunknade i den tjocka
brysselmattan.
Han fortsatte och kom in i sin hustrus rum.
Där satte han lampan ifrån sig på toaletten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
