Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag omgafs af en mans vördnadsfulla,
ridderliga hyllning. Jag fick blicka in i en fint bildad
och ädel mans hjärta, jag var den förtrogna, med
hvilken han samtalade och åt hvilken han
anförtrodde sina känslor och åsikter, och jag såg, hur
hans bref blefvo allt mera varma och eldiga. Han
fann behag i mina bref och han trodde mig
vara skön.
Och jag — jag koketterade för honom. Jag
var slug, beräknande, raffinerad. Jag gjorde
antydningar, afsedda att väcka äfven andra känslor
hos honom än den okände vännens, och jag
parfymerade mina bref. — —
Och nu, då allt detta är slut, då det sista
kapitlet i mitt lifs roman löper ut, hvarför
meddelar jag Er detta? Hade det icke varit bättre
att ända till slutet bibehålla samma
ogenomträngliga hemlighetsfullhet, som utmärkt de
föregående sidorna? Hade det icke varit ljuft att veta,
då nu natten så småningom sänker sig öfver mig,
att Ni allt framgent skulle minnas »Den okända»
likt en skön dröm, som Ni sett skymta förbi Er,
men som Ni icke förmått framkalla? Och hade
jag icke haft en slags rättighet därtill, då Ni icke
yppat något af Er hemlighet, då Ni fortfarande
står för mig såsom »Den okände»?
Mitt samvete svarar nej. Jag har icke haft
rätt att göra det. Ni vet, att man påstår, att
människan vid slutet af sitt lif erfar ett oemotståndligt
behof af att glänta på dörren till sitt innersta lönrum.
— Var lugn, jag är visserligen icke stark, men jag
ligger icke heller för döden, ehuru jag känner att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
