Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vacker söndag i midten af juli föll det
plötsligt kassören in att fara och hälsa på sina
vänner. Han hade underrättat dem om sitt besök
och reste med ett af morgontågen till en station
några mil söder om hufvudstaden.
Holms bodde ungefär en kvarts mil från
järnvägen vid en liten vacker insjö, hvars blå yta lyste
mellan grönskan som en glasbit utkastad på en
äng. Broman hade rest med ett tidigare tåg än
han uppgifvit och där han nu gick långsamt framåt
i solskenet på landsvägen, var han mycket belåten
med, att ingen varit nere för att möta honom.
Detta var verkligen landet, så helt olika de
föreställningar man fick om det på sommarnöjena
ute i skärgården! Han såg sig omkring och kände
sina ögon fuktas af en inre glädje.
Långt bort i fjärran hördes ännu lokomotivets
stönande och stenkolsröken hängde som ett svart
flor öfver skogskanten, rundt omkring honom lågo
sädesfälten, vaggande med de frodiga axen, hvilka
blänkte som ett haf af guld, och högst upp från
detta oändliga hvalf, som likt en hvitblå skål hvilade
på skogstopparna, hördes ett gällt kvitter från små
strupar, som aldrig tycktes tröttna.
Nu vek landsvägen af in i skogen.
Ah, hvilken skog! Det var något annat det
än sommarställenas hagar, genomskurna af ett
nätverk med vägar, hvilka som en slagruta höggo
in på alla punkter, hvarifrån de vackraste utsikterna
erbjödo sig. Tyst och allvarlig, full af snår och
med marken genomväfd af blåbärsris och en lysande
grön mossa sträckte den sig på ömse sidor om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
