Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen. Inga gångstigar, anlagda efter en viss
utarbetad plan, inga soffor på lämpliga platser och
inga röda parasoller och ungherrar med gula skor
och tillgjorda sportsmössor.
Kassören kände rent af vämjelse vid tanken
på dessa ställen utåt Saltsjön och inåt Mälaren,
där stockholmarna slå sig ned under ett par veckor
eller månader på året för att »njuta af landet».
Var det landet det? Lika litet som »Torget» eller
Djurgårdsslätten!
Nej, så här såg landet ut. Det var riktiga
landet, där bönderna bodde och säden växte och
där den rena luften gjorde människorna friska,
starka och sunda till både kropp och själ. Här
slog jordens stora hjärta med kraftiga, regelbundna
slag, meddelande sitt lugn åt alla de små varelser,
som krälade på dess yta. Här var ljuflig stillhet,
som vederkvickte sinnet och en stor ro, som
verkade som olja på vågorna.
Han satte sig på en sten, andades djupt, som
om han velat befria sig från de sista resterna af
stadsmänniskan och såg sig omkring med
strålande ögon.
Därefter fortsatte han sin väg, besvarade lifligt
hälsningarna från ett par bondgummor, som
tydligen voro på väg till kyrkan med psalmboken
inlindad i en näsduk, och såg med ett rördt uttryck
efter deras sammankrympta, lutande gestalter.
På en äng betade några kor. Han stödde sig
mot gärdesgården, ropade buh! och fick sig ett
godt skratt, då de vände på hufvudena och långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
