Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet, då det med ljud som af långa kyssar gled
in under hasselbuskarna ...
Arm i arm gingo de på nytt rundt omkring
holmen. De sågo på allt med förändrade ögon.
Var det samma holme som förut?
Och allting tycktes se på dem själfva med
helt andra blickar. I deras väg vimlade det af
små hvita bollar, som hejdade sig ett ögonblick
och klippte med öronen, innan de med höga skutt,
försvunno bland buskarna. De tycktes leka med
de bägge främlingarna.
Och hvilket lif det var i träden af flaxande
småfåglar, medan luften var uppfylld af svärmar
utaf insekter. Att de icke gifvit akt på allt det där
förut! Hade naturen varit död, eller hade de
själfva varit blinda?
Och det föreföll dem, som om Kaninholmen
var det nya Eden, där de bägge vandrade omkring
som Adam och Eva, och de sågo hvarandra in i
ögonen utan blygsel och utan ånger.
— — En stund därefter stodo de nere vid
stranden och togo emot Holm och barnen. Han
hade uppehållits af rättaren längre än han trott,
och barnen hade hunnit nästan ända hem, innan
han mött dem med snipan.
De tillbragte ett par angenäma timmar. Holm
hade tagit en butelj konjak med sig, herrarna
groggade och Holm försäkrade, att det var länge
sedan han haft en så rolig eftermiddag.
Kaninholmen var i själfva verket inte oäfven! Det var
allt annat det än Kungsträdgårdens dammiga
promenader. Broman ångrade kanske sin söndag — de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
